Mar 02

För att återskapa den konstruktiva debatt som SR berövade oss gräsrötter i och med nedläggningen av Klarspråk erbjuder vi
dig nu istället att göra dina inlägg till telefonsvararen 08-559 211 40

Vad tycker du t.ex. om ”Jämlikhetsanden” ?

http://www.karnevalforlag.se/bocker/jamlikhetsanden

”Jämlikhetsanden” (The Spirit Level) är en bok skriven av
Richard Wilkinson och Kate Pickett med undertiteln
”Därför är mer jämlika samhällen nästan alltid bättre samhällen”

En inledande beskrivning av boken är följande :

Det har alltid funnits de som intuitivt förstått att ojämlikhet är socialt nedbrytande. Men det är först på senare år som man i detalj har kunnat mäta dessa effekter. Den bild som då framträder är både chockerande och överraskande.

Chockerande eftersom ojämlikheten visar sig drabba inte bara de fattiga utan alla. Ojämlikheten är en avgörande faktor bakom en rad centrala sociala och hälsorelaterade problem.

Överraskade eftersom ojämlikheten visar sig drabba inte bara de fattiga utan alla. Även de rika får betala ett högt pris i form av sämre hälsa och kortare liv. ”

I SR P1 fredag 19 februari 2010 13:45 gjorde
Mattias Svensson Liberala magasinet NEO
följande inlägg med anledning av ”Jämlikhetsanden” :

Jämlikhet och individuell frihet

Den individuella friheten har en jämlikhetsdimension som alltför sällan uppmärksammas. Redan revolutionären Thomas Paine påpekade att varje människas rättigheter, äganderätt och frihet, förenar oss över etniska skillnader, klasser och nationsgränser. Friheten, inte gemensam underordning under stat eller överhet, är grunden för social gemenskap.

Mellan frihet och jämlikhet finns dock en grundläggande motsättning. Frihet kan mycket väl resultera i hög välfärd och relativt jämn inkomstfördelning. Men eftersom fria människor kommer att ha olika förutsättningar, göra olika val och av olika anledningar lyckas olika väl med vad de tar sig för, så kommer deras liv att vara olika. Det går inte att bevara varje människas frihet att leva för sin egen lycka om slutresultatet ska dikteras eller korrigeras.

Det går inte att maximera värden som välfärd eller jämlik inkomstfördelning utan att inskränka friheten och utan att några människor underordnas andras diktat. Som filosofen Ayn Rand påpekar, innebär en prioritering av välfärd över äganderätten att någras arbete ska tillgodose andras önskemål, istället för deras egna. Rand visar att frihetsinskränkningarna som krävs för lika utfall, det som i debatten slentrianmässigt kallas rättvisa, i själva verket är djupt orättvisa. Skatter och restriktioner straffar människor för att de gör bruk av medfödda förmågor och talanger, bara för att andra inte har dem, eller väljer att inte utveckla dem. Bara genom att motarbeta människors begåvning, framgång och prestationer – som i praktiken berikar alla oss andra – kan ett samhälle göras ekonomiskt jämlikt på politisk väg. Det är varken moral eller rättvisa.

Det är inte heller vetenskap, vilket hävdas i Richard Wilkinsons och Kate Picketts aktuella debattbok Jämlikhetsanden. Ett antal mer eller mindre intressanta samband mellan jämlik inkomstfördelning och olika hälsofaktorer får författarna att proklamera arbetarstyrda fabriker, stopp för tillväxten och sammanpressad lönestruktur. Det vill säga ungefär de utsikter som löntagarfonder och pomperipossahöga skatter gav svenskarna på 1970-talet, och som fick svenskarna att efter fyrtiofyra år rösta bort socialdemokraterna från makten. Sedan dess har skatterna på arbete sänkts drastiskt och ekonomin har avreglerats. Det har inneburit större inkomstskillnader samtidigt som svenskarnas välstånd och hälsa förbättrats markant, inte minst genom halverad dödlighet i hjärt- och kärlsjukdomar.

Utöver att Wilkinson och Pickett blundat för denna utveckling och annan statistik som motsäger deras analys och politiska slutsatser, är den grundläggande frågan om vi ska utforma politik på basis av epidemiologiska samband. Hur ska vi väga statistiken? Ska vi strunta i att USA är ett av världens friaste, rikaste och lyckligaste länder, och påbjuda politiska ingrepp för att deras medellivslängd är kortare än i andra länder? Eller för att de sopsorterar mindre? Ska vi följa statistiken även när den pekar åt motsatt håll? Ska vi på basis av de studier som visar ett samband sedan 1980 mellan ökade inkomstskillnader och längre livslängd ringa upp Swedbank och tvinga dem betala ut de där bonusarna?

Visst framstår moraliska begrepp som frihet och rättigheter lätt som abstrakta i jämförelse med diagram över inkomstfördelning och hälsa. Men jag lutar åt att med sociologen Frank Furedi konstatera att vetenskapen allt oftare blivit ett dogmatiskt tillhygge för att diktera hur vi ska leva våra liv. Furedi skriver i artikeln The tyranny of science att ”idag verkar det ofta som om vetenskaplig auktoritet är på väg att ersätta religiös och moralisk auktoritet, och i denna process förvandlas till en dogm. … Vetenskapliga studier används flitigt för att instruera folk i relationer och familjeliv, vilken mat de ska äta, hur mycket alkohol de ska dricka, hur ofta de kan vistas barhudade i solen och till och med hur de borde ha sex. I stort sett varje del av livet diskuteras i vetenskapliga termer, och rättfärdigas med hänvisning till en studie eller med hänvisning till experternas utlåtanden.”

Med Jämlikhetsanden får vi ett ekonomiskt recept från den nya tidens självutnämnda epidemiologiska expertis, i en bok där Kuba lyfts fram som ideal utan att beröra diktaturen eller det faktum att människor med livet som insats desperat försöker ta sig ifrån detta förmodade paradis, till ojämlikhetens USA. Då undrar jag om inte varje människas frihet ändå är en bättre grund för verklig jämlikhet.

Mattias Svensson

Det har föranlett Gunilla Madegård att göra nedanstående inlägg :

Är framtida humanvetenskaplig forskning hotad?

Otroligt hur hurtfriskt obekymrat en del av den nya
tidens marknadsfundamentalistiska liberaler strör
floskler omkring sig under falsk täckmantel av
vetenskaplig objektivitet.

Å ena sidan raljerar denne M. Svensson över hur nutidens
vardagsliv kommit att dirigeras in i minsta detalj av
vetenskapliga undersökningar, å den andra kritiserar han
Richard Wilkinson och Kate Pickett för att inte vara just
vetenskapliga.

Men det i sin tur hindrar honom inte ifrån att själv
uteslutande hålla sig till en ideologisk agenda, utan
minsta referens till adekvat forskning i sin a priori-tes
om vad som utgör universalier i de grundläggande
mänskliga behoven.

Det hade väl varit betydligt mycket mer relevant att
utgå ifrån adekvat uppgraderad forskning på området
istället för att hänvisa till en ideolog på 1700-talet,
på en så avgörande punkt som den i fråga om vilka
BASFAKTA man utgår ifrån i sina större övergripande
teorier om mänskliga universialier. Sådan finns förvisso
inom ny tvärvetenskaplig forskning i evolutionistiskt
perspektiv, som t.ex. inom den nya
utvecklingspsykologin/musikkonstpsykologin/neurologin.
Dessutom i form av bra mycket mer säkrad sådan kunskap
än vad som någonsin tidigare varit fallet.

Dessutom finns det anledning att ställa frågan hur
genusforskningen förhåller sig till den dogm om de
mänskliga universialierna, som M. Svensson saluför.
Nej – M. Svenssons raljerande över den vetenskapliga
detaljstyrningen av nutidens vardagsliv synes alltså mest
inneha funktionen att agera täckmantel för den bristande
ambitionen att stödja argumenteringen på adekvat
vetenskapliga data.

Denna dubbla agenda i fråga om förhållningssättet till
fakta, beprövad erfarenhet och vetenskaplig forskning
visavi ideologi verkar det närmast som om den nya tidens
tolkningsföreträdare gått på gemensam internutbildning
för att sätta i system:
Vetenskapliga forskningsrön som motsäger den egna
ideologiska agendan avskrivs som ideologiskt styrda och
vinklade, medan den egna Oproblematiserat ideologiska
tolkningsramen upphöjs till värdeneutral objektivitet
under pseudovetenskaplig flagg.

Möjligheterna för den framtida utvecklingen av forskning
inom sådana områden som skulle kunna hota förevarande
agenda, riskerar ju i det ljuset att minska betydligt.
I USA inbringade det en pseudoteoretiker en professur,
enbart genom att göra gemensam sak med etablissemanget,
efter att ha publicerat en bok, som helt o hållet följer
Mattias Svenssons koncept att utgå ifrån en
oproblematiserad värdegrund. Tyvärr för det för långt här
att redogöra för detta mer i detalj, men för den
intresserade hänvisas till att ”googla” på Cynthia eller
”Knocking down strawdolls”.

Alla vetenskapliga undersökningar av denna typ har sina
begränsningar och jag kan inte se att just
Wilkinsons/Pickets skulle vara sämre än andra i något
avseende. Tvärtom verkar den ju vara synnerligen noggrant
gjord.

Däremot så finns det all anledning att understryka att
det i all humanistisk forskning självklart är
oundvikligt att ens underliggande värderingar,
världsbild/självbild/människosyn, den s.k.
TOLKNINGSRAMEN=FÖRFÖRSTÅELSEN kommer att styra
undersökningsprocessen – och ju mer omedvetandegjord och
oproblematiserad desto mer i negativ riktning med
avseende på validiteten såväl som reliabiliteten och
tolkningen av data, såväl som i urvalsprinciperna från
allra första början.

Vi måste ha respekt för vetenskapen – även om den som
sagt var har sina begränsningar. Förutsättningen för
detta är att det föreligger sakligt objektivt
vetenskapskritik utifrån relevant vetenskapsteoretisk
grund – men tyvärr lyser sådan kritik mestadels med sin
frånvaro i den allmänna mediebevakningen.
Vetenskapligheten tenderar på så sätt att övergå i ett
slutet system av sekteristisk dogmatism på samma sätt som
tidigare kyrkan och den kristna trosutövningen. Och i
dess spår följer naturligtvis denna typ av
”vetenskaps”-vidskeplighet, som Mattias Svenson
representerar – antingen mer eller mindre medvetet
beräknande och/eller utifrån ren och skär okunskap.

Gunilla Madegård

P.S. Självklart kan du välja ett helt annat ämne för ditt inlägg. ”Jämlikhetsanden” är bara ett exempel för att stimulera dig till att göra din röst hörd ! D.S.

preload preload preload